repris

jag blev rädd igår
för allt inkapslat
alla känslor jag förr släppte ut

nu är det bara trögflytande
inget kommer in
men gråten finns där
hotandes
om att ta över
allt

dock är jag lugn
förväntansfull
fokuserad
på det äventyr som väntar


3 ynka månader, sen är du här lilla D.
hon rör sig så

och store bror är genomläst
och jag insåg
att det är temat
för vad jag går genom
skuld
antagen
förmodad
på förhand
i efterhand
för mamma
för moster
för farfar
för storebror
för pappa

men jag kan inte ta det nu
nu när jag har en till att ta hand om
jag har sett hur det går när man tappar fokus

men sörja, vara arg, det är vad jag behöver