Gammal tanke

Om lady Dahmer. Om arga människor. Om debatter.

Intet ont,

bara att mina öron och ögon kräver människor som behandlar livet som vore det en aning mer fragilt. Och språket som vore det en aning mer skört. Det är allt. 

Att känna

En sån där dag

Då allt bara känns fel

När tanken föder en tanke

Som blir till en spiral

Och sen är det liksom kört

Bortkopplat

Som ett barn 

Som bara gråter

Övertrött

Förväntansfull 

Bitter

Peppad

Sorgsen

Orolig

Skräckslagen

Fascinerad

Stolt

Nyfiken

Pirrig

Rädd.

Och idag 

Inte på humör

När oron blir till en insikt

Att lämna är inte frågan

Att återvända är det svåra

Det kanske inte ens går

Och jag som inte ens hann sätta upp gardiner, eller balkongskydd

Men det var inte det jag skulle skriva

Det var att jag inte ens hann inse att jag blev äldre, bytte livsstil, förändrades

Jag undrade varför jag inte längre tillhörde 

Men det var ju för att jag blivit något annat

Att inte kunna återvända till en annan plats i livet, borde vara rimligt

Men det känns orimligt

Jag är väl jag?

Alltid? 

Och nu

Att sedan återvända

Efter att ha bytt ut allt

Bytt ut alla

Vi

Jag

Du

Det är ett slags svek

Och kanske kan det aldrig täckas över 

Just därför får vi stanna

För att det aldrig kan täckas över