söndag 21 februari 2010

krönikeämne

på uppmaning av yttre krafter skriver jag om vad jag gärna skulle skriva om.

nämligen ensamhet, utanförskap. att leva lycklig men ändå utanför
och kanske inte vilja möta den där otäcka omvärlden, utan få ta små
stapplande steg ut i verkligheten
i sin egen takt.
varför inser vi inte att alla är ensamma? ensamma i sig själva, och utanför
på något sätt. en är tjock, en muslim, en smal, en olycklig, en konstig, en snygg,
en sjuk, alla utanför - på sitt sätt. och någonstans där möts vi, i vår konstighet, i
vårt utanförskap, i vår ensamhet - och, möter, förstår och anknyter till varandra.

det om det jag vill skriva om. nu ska jag fortsätta med att bara tänka.

/d