dags att

det spelar roll
hur jag gör
vad jag säger
jag
på-
verkar
hade nog inte riktigt greppat
när den medfödda andan
varit
att man gör som man vill
man får om man vill
ingen tar hänsyn
var och en
på sitt håll
30 år senare
vaknar man av
att man
påverkar
inverkar
utverkar
förverkar
avverkar
och är en del
av något
så: dags att leva i det nu.
inte så dags att...så där uppgivet.
utan:
SÅ!
DAGS!
nu kör vi.

i skuggan

det svåraste av allt måste skrivas
det som jag hittills förträngt
inte förrän igår
kom jag på vad det var
det jag hela tiden
smugit runt
det där
skammen
där allt började
som alakoski skrev
nånting om
att de gjorde det inte med flit, de förmådde bara inte bättre

Hårdhjärtad/Egenskydd

Jag önskar

Att jag inte hade det där

I mig

Att tveka

Att tröttna

Att tvivla

Att känna avund

Till och med förakt

Holding grudges

Heter det

Det där man ska undvika

Men tendensen fladdrar inom mig

Försöker gilla

Försöker förstå

Men det når inte hela vägen fram

jag saknar

bryggor
lövskog
syrendoft
fazers rågrutor
semlor
lakritspipor
läkerol special

rapsfälten får mig att vekna, längta
skogen kallar
stugorna viskar

luften
snön
mörkret
sjöarna

allt detta bultar inom mig.

ilska

trycker sig ut genom huden
finns ständigt i blodomloppet
det är ett hat
det är precis vad det är
kan inte förklara det på annat sätt
än att jag är så arg så arg

kvällsresan

Bodil bubblar inom mig
det bara spritter
fysiskt trött
svårt att andas emellanåt
speciellt när ryggläge intagits för länge
trött på lukter
ljud
den solindränkta lägenheten vid sjutiden på eftermiddagen
då ryser jag och har
ingenstans att fly
men däremellan
när mörkret faller
som jag skamset inväntar varje dag
har jag lättare att smyga ut
och insupa luften, dofterna, synintrycken, människorna
som på dagen känns hotfulla
och allt så stökigt
på kvällen lugnet
fingrarna far över tangentbordet
ömsom explicit, konkret, text - vart ska detta sluta?
på tok för utlämnande
ömsom prosa
förståelig men höljd i dunkel

som sommarminnen som dyker upp
när du minst anar det
hästen som stannade till vid farstubron
duggregnet när du sprang till klätterkojan
den gula tröjan, de prickiga byxorna
skrattet
flygande draken
som fastnade under toyotan
"den är under" sa du med din pipiga treåriga röst
fladdrade förbi med din rosa baddräkt
upp och ner i plastpoolen som
alltid läckte vatten
storebror som fastnade i trappan
lekte mer tysta lekar
och fyllde poolen
som du skvätte ur
den grillade laxen
kaffet på trappen
rosorna
att bara vila
och leka i en kungakrona
skrattet
tills vi kiknade och tårarna rann
allt i takt
till och med kissade
gjorde vi tillsammans
en på varje sits
i takt
du var så liten
så jag fick hålla dig om ryggen så du inte föll ner i hålet
ner till flugorna under oss
lite kallt och otäckt om baken
men mysigt att vara
helt i synk
med dig lilla L

så finns minnena inbäddade
om kvällen
i orden
i mig

Bloggsaknad/Nostalgi?

Tycker så mycket om bloggen.
Formatet.
Inlägget.
Som bara skickas ut
Bara sådär!
Formen
Känslan
Förväntan

Jag har saknat det. Känner jag nu

Ordet är mitt

här inne får jag röra mig

fritt

du lyssnar

och jag får lufta det

som luftas måste

som inte kan hållas inne

när det en natt pyser över

av ditt handslag

av ditt lyssnande öra

av att jag får höras

att jag får räknas

att jag får känna

att jag får tänka

och att allt inte var galet

när orden formades

var de inte längre galna

de var bara tankar

ord

känslor

inte farliga 

utan hanterbara

öppnar sig gång på gång

rullas upp som skriftrullar

läses högt

och blir därigenom

förståeliga

för dig

men

framförallt 

för mig

i början var ordet

även i slutet

och däremellan

men när det uttalades högt

blev det något medmänskligt

allmänmänskligt

Visible

Det du upprepat sen

I augusti

är

Ingen förstår hur sjuk jag är

Jag förstår

många förstår

att du vill bli frisk

att du har ont

att du är desperat

men du vill inte inse

och kan inte

att andra 

både förstår 

och ser

Men nu förstår jag vad som är problemet

Du litar inte på att någon ser

dig

hör dig

som du aldrig blivit hörd

som du fantiserade om stekar och köttbullar

som du aldrig fick

hur du höll tyst om allt du tänkte

och ingen såg 

ingen hörde

ingen lekte

ingen pratade

allt skulle gömmas bakom draperiet

allt skulle skämmas för

allt döljas

ostkanter, ärtor och smör

allt lämnades åt slumpen

Men nu är du 

en annan 

inget barn längre

I en annan värld än barndomens

Och du måste tro

att andra kan se och höra

Måste tro att andra läser mellan raderna

Ser dig

Även om vi som är nära brister

måste du bestämma

att du kan

berätta

ta ordet

ta rodret

stå upp för dej

stå upp för allt du tänker, tycker, känner

Sluta tro att du inte syns

du är inte genomskinlig längre

Du är

Vi ser

Du hörs

Vi lyssnar

Men ta ordet

berätta

lossa knutar

släpp skölden

släpp in

släpp ut

och kom tillbaka, 

till oss.