tisdag 16 juni 2015

älskade farfar

på en dag slutade du att existera
dagen innan ville en annan få sluta frivilligt
några veckor tidigare ytterligare en annan

hur kan man bara inte finnas längre?
hur kan vi andra bara få fortsätta att finnas till?
vad är skillnaden?

som M sa, är det tider av nöd just nu
och i dom blir jag känslokall
men idag grät jag
igen och igen
befriande
läkande

välkomnade
ett utsläpp

på den finaste dagen lämnade du oss
men jag är glad
för du var nöjd
”mätt av dagar”
25 år med flaggan i topp
du var hennes "riktiga man"
som hon kände sig trygg med
du startade alltid dansen
trots dina dåliga, böjda knän
sarkastisk, ironisk, skojfrisk
brutalt ärlig
osmidig
men välvillig
brann för det du trodde på
var så noga med att vi också skulle göra det
så orolig för oss
levnadsglad
en sköning

och till dej,
lilla mamma, vi är inte arga
bara oroliga
vi hoppas du vaknar upp
ser
och inser

- vi ses snart igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar