kvällsresan

Bodil bubblar inom mig
det bara spritter
fysiskt trött
svårt att andas emellanåt
speciellt när ryggläge intagits för länge
trött på lukter
ljud
den solindränkta lägenheten vid sjutiden på eftermiddagen
då ryser jag och har
ingenstans att fly
men däremellan
när mörkret faller
som jag skamset inväntar varje dag
har jag lättare att smyga ut
och insupa luften, dofterna, synintrycken, människorna
som på dagen känns hotfulla
och allt så stökigt
på kvällen lugnet
fingrarna far över tangentbordet
ömsom explicit, konkret, text - vart ska detta sluta?
på tok för utlämnande
ömsom prosa
förståelig men höljd i dunkel

som sommarminnen som dyker upp
när du minst anar det
hästen som stannade till vid farstubron
duggregnet när du sprang till klätterkojan
den gula tröjan, de prickiga byxorna
skrattet
flygande draken
som fastnade under toyotan
"den är under" sa du med din pipiga treåriga röst
fladdrade förbi med din rosa baddräkt
upp och ner i plastpoolen som
alltid läckte vatten
storebror som fastnade i trappan
lekte mer tysta lekar
och fyllde poolen
som du skvätte ur
den grillade laxen
kaffet på trappen
rosorna
att bara vila
och leka i en kungakrona
skrattet
tills vi kiknade och tårarna rann
allt i takt
till och med kissade
gjorde vi tillsammans
en på varje sits
i takt
du var så liten
så jag fick hålla dig om ryggen så du inte föll ner i hålet
ner till flugorna under oss
lite kallt och otäckt om baken
men mysigt att vara
helt i synk
med dig lilla L

så finns minnena inbäddade
om kvällen
i orden
i mig

Bloggsaknad/Nostalgi?

Tycker så mycket om bloggen.
Formatet.
Inlägget.
Som bara skickas ut
Bara sådär!
Formen
Känslan
Förväntan

Jag har saknat det. Känner jag nu

Ordet är mitt

här inne får jag röra mig

fritt

du lyssnar

och jag får lufta det

som luftas måste

som inte kan hållas inne

när det en natt pyser över

av ditt handslag

av ditt lyssnande öra

av att jag får höras

att jag får räknas

att jag får känna

att jag får tänka

och att allt inte var galet

när orden formades

var de inte längre galna

de var bara tankar

ord

känslor

inte farliga 

utan hanterbara

öppnar sig gång på gång

rullas upp som skriftrullar

läses högt

och blir därigenom

förståeliga

för dig

men

framförallt 

för mig

i början var ordet

även i slutet

och däremellan

men när det uttalades högt

blev det något medmänskligt

allmänmänskligt

Visible

Det du upprepat sen

I augusti

är

Ingen förstår hur sjuk jag är

Jag förstår

många förstår

att du vill bli frisk

att du har ont

att du är desperat

men du vill inte inse

och kan inte

att andra 

både förstår 

och ser

Men nu förstår jag vad som är problemet

Du litar inte på att någon ser

dig

hör dig

som du aldrig blivit hörd

som du fantiserade om stekar och köttbullar

som du aldrig fick

hur du höll tyst om allt du tänkte

och ingen såg 

ingen hörde

ingen lekte

ingen pratade

allt skulle gömmas bakom draperiet

allt skulle skämmas för

allt döljas

ostkanter, ärtor och smör

allt lämnades åt slumpen

Men nu är du 

en annan 

inget barn längre

I en annan värld än barndomens

Och du måste tro

att andra kan se och höra

Måste tro att andra läser mellan raderna

Ser dig

Även om vi som är nära brister

måste du bestämma

att du kan

berätta

ta ordet

ta rodret

stå upp för dej

stå upp för allt du tänker, tycker, känner

Sluta tro att du inte syns

du är inte genomskinlig längre

Du är

Vi ser

Du hörs

Vi lyssnar

Men ta ordet

berätta

lossa knutar

släpp skölden

släpp in

släpp ut

och kom tillbaka, 

till oss.

Gammal tanke

Om lady Dahmer. Om arga människor. Om debatter.

Intet ont,

bara att mina öron och ögon kräver människor som behandlar livet som vore det en aning mer fragilt. Och språket som vore det en aning mer skört. Det är allt. 

Att känna

En sån där dag

Då allt bara känns fel

När tanken föder en tanke

Som blir till en spiral

Och sen är det liksom kört

Bortkopplat

Som ett barn 

Som bara gråter

Övertrött

Förväntansfull 

Bitter

Peppad

Sorgsen

Orolig

Skräckslagen

Fascinerad

Stolt

Nyfiken

Pirrig

Rädd.

Och idag 

Inte på humör

När oron blir till en insikt

Att lämna är inte frågan

Att återvända är det svåra

Det kanske inte ens går

Och jag som inte ens hann sätta upp gardiner, eller balkongskydd

Men det var inte det jag skulle skriva

Det var att jag inte ens hann inse att jag blev äldre, bytte livsstil, förändrades

Jag undrade varför jag inte längre tillhörde 

Men det var ju för att jag blivit något annat

Att inte kunna återvända till en annan plats i livet, borde vara rimligt

Men det känns orimligt

Jag är väl jag?

Alltid? 

Och nu

Att sedan återvända

Efter att ha bytt ut allt

Bytt ut alla

Vi

Jag

Du

Det är ett slags svek

Och kanske kan det aldrig täckas över 

Just därför får vi stanna

För att det aldrig kan täckas över