När oron blir till en insikt

Att lämna är inte frågan

Att återvända är det svåra

Det kanske inte ens går

Och jag som inte ens hann sätta upp gardiner, eller balkongskydd

Men det var inte det jag skulle skriva

Det var att jag inte ens hann inse att jag blev äldre, bytte livsstil, förändrades

Jag undrade varför jag inte längre tillhörde 

Men det var ju för att jag blivit något annat

Att inte kunna återvända till en annan plats i livet, borde vara rimligt

Men det känns orimligt

Jag är väl jag?

Alltid? 

Och nu

Att sedan återvända

Efter att ha bytt ut allt

Bytt ut alla

Vi

Jag

Du

Det är ett slags svek

Och kanske kan det aldrig täckas över 

Just därför får vi stanna

För att det aldrig kan täckas över