här inne får jag röra mig
fritt
du lyssnar
och jag får lufta det
som luftas måste
som inte kan hållas inne
när det en natt pyser över
av ditt handslag
av ditt lyssnande öra
av att jag får höras
att jag får räknas
att jag får känna
att jag får tänka
och att allt inte var galet
när orden formades
var de inte längre galna
de var bara tankar
ord
känslor
inte farliga
utan hanterbara
öppnar sig gång på gång
rullas upp som skriftrullar
läses högt
och blir därigenom
förståeliga
för dig
men
framförallt
för mig
i början var ordet
även i slutet
och däremellan
men när det uttalades högt
blev det något medmänskligt
allmänmänskligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar