något sånär flyr jag medan jag möter
mig själv och trivs mer och mer när
lördagens tunga sten lyftes från min
nacke och jag går vidare med huvudet
sträckt högt och stärkt är vad jag är
trots besvikelser ensamhet och utsatthet
i denna sjuka värld utan uppehåll med
pilar från alla håll men dock med
andningshål uppåt som är livsuppehållande
heligt var det och jag försöker varje dag
att leva mitt liv inte bara vinna ett krig
både och
både och
för jag är människa och jag är lika mycket
som alla andra och du rör inte till det
längre jag saknar inte ens utan jag älskar
bara och det inte så bara trots drömmar
trots klavertramp älskar jag stort
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar