jämns med mordplatsen inser jag mig vara
missunnsam, kontrollerad och rentav bitter
samtidigt osjälvisk drivande och petig
och sången, nej lyriken, gjorde mig varm
i själen men kall i hjärtat och nu skriver
jag ur hjärtat bortanför strukturen
passus
inte kontrollerad snarare otvunget bortskämd
konservativ och omständig. så. men ändå inte
det utan något helt annat men det har flugit mig
förbi bortom badrumsspegeln
slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar