tillåt

de här dipparna
är bara att vänja sig vid
nu när sorgen är så påtaglig
sen måste jag sluta jämföra mig
med andra
med dåtid
låt tårarna rinna
ta inte in andras dom
du behöver inte vara däruppe
du kan vara i mitten
du är nog
du duger
hur du gör
och lever
och misslyckas
och lyckas
eller finns det ens?
är inget värre än någon annan
förlåt dig själv
förlåt dig själv

älskade farfar

på en dag slutade du att existera
dagen innan ville en annan få sluta frivilligt
några veckor tidigare ytterligare en annan

hur kan man bara inte finnas längre?
hur kan vi andra bara få fortsätta att finnas till?
vad är skillnaden?

som M sa, är det tider av nöd just nu
och i dom blir jag känslokall
men idag grät jag
igen och igen
befriande
läkande

välkomnade
ett utsläpp

på den finaste dagen lämnade du oss
men jag är glad
för du var nöjd
”mätt av dagar”
25 år med flaggan i topp
du var hennes "riktiga man"
som hon kände sig trygg med
du startade alltid dansen
trots dina dåliga, böjda knän
sarkastisk, ironisk, skojfrisk
brutalt ärlig
osmidig
men välvillig
brann för det du trodde på
var så noga med att vi också skulle göra det
så orolig för oss
levnadsglad
en sköning

och till dej,
lilla mamma, vi är inte arga
bara oroliga
vi hoppas du vaknar upp
ser
och inser

- vi ses snart igen.

repris

jag blev rädd igår
för allt inkapslat
alla känslor jag förr släppte ut

nu är det bara trögflytande
inget kommer in
men gråten finns där
hotandes
om att ta över
allt

dock är jag lugn
förväntansfull
fokuserad
på det äventyr som väntar


3 ynka månader, sen är du här lilla D.
hon rör sig så

och store bror är genomläst
och jag insåg
att det är temat
för vad jag går genom
skuld
antagen
förmodad
på förhand
i efterhand
för mamma
för moster
för farfar
för storebror
för pappa

men jag kan inte ta det nu
nu när jag har en till att ta hand om
jag har sett hur det går när man tappar fokus

men sörja, vara arg, det är vad jag behöver

Mer än

längtan efter barn

Slår mig

Lamslår mig

I mellangärdet

Som blandningen mellan illamående och längtan

Detta fysiska begär efter vidderna men framförallt skogen

Sommaren

Men framförallt vintern

Vindpinade dagar

Pioner som blommar

Rabarber som skärs av, bärs in och blandas med smuldeg

Huset med vita fönsterkarmar

Var vet jag ej

Men nära till gräs under fötterna

Jag vill inte ge staden utan skönhet, staden med dess hårda, avmätta klimat

Vidare

Jag vill inte heller ständigt utmanas

Jag vill också ha ro

Baka rabarberpaj

Lyssna på P1

Köra i snömodd

Promenera i det vita kalla

Allt det dunkar inom mig, som en lätt bismak i munnen, en sötma, en längtan

Som växer sig stark

Grundad på nostalgi som jag ju avskyr så hemskt

Saknar inte våren och sommarhetsen

Men saknar det jag tror är skogen 

Och allt som hör den till

Lilla mamma

Det var hela tiden du

Som var roten

Som var grunden

Det där som gjorde att det skevade

Att det inte riktigt stämde

Och nu syns det

Hur sjuk du var

Och är

Blivit

Fortsatt vara, snarare

Och jag kan inte annat än skriva 

Jag känner

Men sen försvinner det

Bort

Igen

Och igen

Jag hatar

Ömmar för

Äcklas

Älskar?

Men du är ändå kärnan

Vare sig vi vill det eller ej

Insikt

Inser att det har att göra med respekt

Inga fördomar

Ingen partiskhet

Ödmjuk

Omtänksam 

Respekt.

Och det får mig att tänka efter

Att det har mer med mig att göra

Att jag måste 

Acceptera 

Och till och med

Respektera

dags att

det spelar roll
hur jag gör
vad jag säger
jag
på-
verkar
hade nog inte riktigt greppat
när den medfödda andan
varit
att man gör som man vill
man får om man vill
ingen tar hänsyn
var och en
på sitt håll
30 år senare
vaknar man av
att man
påverkar
inverkar
utverkar
förverkar
avverkar
och är en del
av något
så: dags att leva i det nu.
inte så dags att...så där uppgivet.
utan:
SÅ!
DAGS!
nu kör vi.

i skuggan

det svåraste av allt måste skrivas
det som jag hittills förträngt
inte förrän igår
kom jag på vad det var
det jag hela tiden
smugit runt
det där
skammen
där allt började
som alakoski skrev
nånting om
att de gjorde det inte med flit, de förmådde bara inte bättre

Hårdhjärtad/Egenskydd

Jag önskar

Att jag inte hade det där

I mig

Att tveka

Att tröttna

Att tvivla

Att känna avund

Till och med förakt

Holding grudges

Heter det

Det där man ska undvika

Men tendensen fladdrar inom mig

Försöker gilla

Försöker förstå

Men det når inte hela vägen fram

jag saknar

bryggor
lövskog
syrendoft
fazers rågrutor
semlor
lakritspipor
läkerol special

rapsfälten får mig att vekna, längta
skogen kallar
stugorna viskar

luften
snön
mörkret
sjöarna

allt detta bultar inom mig.

ilska

trycker sig ut genom huden
finns ständigt i blodomloppet
det är ett hat
det är precis vad det är
kan inte förklara det på annat sätt
än att jag är så arg så arg

kvällsresan

Bodil bubblar inom mig
det bara spritter
fysiskt trött
svårt att andas emellanåt
speciellt när ryggläge intagits för länge
trött på lukter
ljud
den solindränkta lägenheten vid sjutiden på eftermiddagen
då ryser jag och har
ingenstans att fly
men däremellan
när mörkret faller
som jag skamset inväntar varje dag
har jag lättare att smyga ut
och insupa luften, dofterna, synintrycken, människorna
som på dagen känns hotfulla
och allt så stökigt
på kvällen lugnet
fingrarna far över tangentbordet
ömsom explicit, konkret, text - vart ska detta sluta?
på tok för utlämnande
ömsom prosa
förståelig men höljd i dunkel

som sommarminnen som dyker upp
när du minst anar det
hästen som stannade till vid farstubron
duggregnet när du sprang till klätterkojan
den gula tröjan, de prickiga byxorna
skrattet
flygande draken
som fastnade under toyotan
"den är under" sa du med din pipiga treåriga röst
fladdrade förbi med din rosa baddräkt
upp och ner i plastpoolen som
alltid läckte vatten
storebror som fastnade i trappan
lekte mer tysta lekar
och fyllde poolen
som du skvätte ur
den grillade laxen
kaffet på trappen
rosorna
att bara vila
och leka i en kungakrona
skrattet
tills vi kiknade och tårarna rann
allt i takt
till och med kissade
gjorde vi tillsammans
en på varje sits
i takt
du var så liten
så jag fick hålla dig om ryggen så du inte föll ner i hålet
ner till flugorna under oss
lite kallt och otäckt om baken
men mysigt att vara
helt i synk
med dig lilla L

så finns minnena inbäddade
om kvällen
i orden
i mig

Bloggsaknad/Nostalgi?

Tycker så mycket om bloggen.
Formatet.
Inlägget.
Som bara skickas ut
Bara sådär!
Formen
Känslan
Förväntan

Jag har saknat det. Känner jag nu

Ordet är mitt

här inne får jag röra mig

fritt

du lyssnar

och jag får lufta det

som luftas måste

som inte kan hållas inne

när det en natt pyser över

av ditt handslag

av ditt lyssnande öra

av att jag får höras

att jag får räknas

att jag får känna

att jag får tänka

och att allt inte var galet

när orden formades

var de inte längre galna

de var bara tankar

ord

känslor

inte farliga 

utan hanterbara

öppnar sig gång på gång

rullas upp som skriftrullar

läses högt

och blir därigenom

förståeliga

för dig

men

framförallt 

för mig

i början var ordet

även i slutet

och däremellan

men när det uttalades högt

blev det något medmänskligt

allmänmänskligt

Visible

Det du upprepat sen

I augusti

är

Ingen förstår hur sjuk jag är

Jag förstår

många förstår

att du vill bli frisk

att du har ont

att du är desperat

men du vill inte inse

och kan inte

att andra 

både förstår 

och ser

Men nu förstår jag vad som är problemet

Du litar inte på att någon ser

dig

hör dig

som du aldrig blivit hörd

som du fantiserade om stekar och köttbullar

som du aldrig fick

hur du höll tyst om allt du tänkte

och ingen såg 

ingen hörde

ingen lekte

ingen pratade

allt skulle gömmas bakom draperiet

allt skulle skämmas för

allt döljas

ostkanter, ärtor och smör

allt lämnades åt slumpen

Men nu är du 

en annan 

inget barn längre

I en annan värld än barndomens

Och du måste tro

att andra kan se och höra

Måste tro att andra läser mellan raderna

Ser dig

Även om vi som är nära brister

måste du bestämma

att du kan

berätta

ta ordet

ta rodret

stå upp för dej

stå upp för allt du tänker, tycker, känner

Sluta tro att du inte syns

du är inte genomskinlig längre

Du är

Vi ser

Du hörs

Vi lyssnar

Men ta ordet

berätta

lossa knutar

släpp skölden

släpp in

släpp ut

och kom tillbaka, 

till oss.