i startgroparna
står jag beredd
att komma ihåg
att jag lever varje dag
små små steg
leder till något stort
nämligen kampen om livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggintresserade
Bloggarkiv
Om mig
- diz
- \ kärlek \ woody allen \ rödvin \ raggsockor & morgonrock \ böcker \ 70-tal \ nyregnat väder \
men mina startgroparna är för djupa
SvaraRaderakasta mig en repstege,
annars kommer jag inte upp på banan
kanske är det en bestraffning för
viljan att glida fram som en trestegshoppare
kanske är det att vilja omfamna livet
medan jag pekar finger åt kampen
men sedan slås jag av:
fingret är kampen
kanske så ja, fina du, att det inte är så mycket kamp som det är ett omfamnande. det var en finare bild. jag ansluter till den. trestegshopparen glimtar fram ibland och då får man rida på vågen. och klättra på stegen också ganska ofta? kanske det att jag själv är min störste motståndare, som fingret får gestalta för mig, får bli en vanesak samtidigt som jag inser att jag bara har mig att leva med. och att det går ganska bra det också. emellanåt. //d
SvaraRadera