återigen

detta med att få äta upp det man gjort

men så kan man också se 

att man haft väldig tur

det kunde blivit mycket

värre

och jag har det ju ganska bra

trots blackvalleys grå omnejd

i min ensamhet

dock inte helt ensam

"det är ju bara att ringa" 

men självvald ibland

men längtar hem

till vårt nya hem

det gör jag

styrka

överallt finns energi

styrka

möjligheter

ljus

men det finns också

mörker

tyngd

sorg

besvikelser

jag stoppar mig själv

när jag inte tar in det

som finns på vår jord

människor

också

men att resa sig

bara göra

bara vara

är ibland att överleva

men även att leva

ibland tvingar livet självt fram dess intressen

hellre fly än illa fäkta?

man får äta upp det man gör

man får lära sig och gå vidare

troligtvis hela livet

man kan aldrig fly från sig själv

jag kan tacka mina nära för 

att de påminner mig om vad 

jag behöver tänka på

att jag behöver hålla i mig

tänk att en människa kan

vara en spegel! 

nu är vi på plats och lever

och trivs

och tar det lugnt

det behövs

ensam

att vara med

att vara två 

att vara flera

eller

att inte vara avskild med vilja

det är det som är skillnaden

mellan att ha ett liv, forma

ett liv, forma din omvärld,

bygga upp samhället till att

vara det som det är

vår värld ser ut som den gör

därför att vi möter andra och

bygger upp vår relativa verklighet

det är så du blir till

när du är ensam står du avskild

från omvärlden och därmed även

verkligheten

du formar

du formas

lev länge och väl 

med andra

inte utan dem

jag saknar dig

identitet

är det något vi själva har
eller är det något andra ger oss?

vilka vi egentligen är
kanske vi inte ens vill visa

är de ens värda att få den insikten?
när grogrunden inte finns
där den hade kunnat tänkas växa

så sköna vyer

att få uttrycka sig
tömma sig på tankar
vara här men också visa för andra
det behöver jag nu